.
En travsamurajs bekännelser
2010
Nu ska jag avslöja något som jag faktiskt övervägde ett tag att inte avslöja. Övervägde att behålla detta för mig själv. Så bra är detta tips. Följer ni mitt råd kan ni faktiskt tjäna stora pengar på det. Utan att ha någon som helst kunnande om trav eller hästar.
Anledningen till att jag överhuvudtaget skriver om det nu, är för att jag inte har tiden eller spelkapitalet som krävs för att fullfölja detta.
Mitt råd är detta:
Spela dagens dubbel. Men endast de kombinationer som ger kraftiga överodds.
"Jaha...Vad var det för skitråd? Lättare sagt än gjort!"...Kanske ni tänker. OK, låt mig förtydliga:
Titta på oddsen på alla kombinationer på DD och jämför med vinnarodds x vinnarodds för den kombinationen.
Är DD-oddset mer än 100% högre än vinnarodds x vinnarodds ska ni spela på den kombon.
Teorin bakom detta är följande:
Anledningen till att det är så svårt att tjäna pengar på vinnarspel på trav är att oddsen oftast reflekterar vinstchanserna (läs gärna om Wizdom of Crowds på wikipedia). När man väl hittar ett felaktigt odds så måste det dessutom vara såpass fel att det även kompenserar för spelavdraget på det spelet. Så för att göra vinnande spel så måste man nästan sitta på insider info. Jämför lite med aktiemarknaden.
MEN. När det kommer till DD-spelet så följer inte alltid DD-oddsen vinnaroddsen. Därmed är dd-oddset felaktigt "värderad av marknaden" och man kan göra "arbitrage" (dock inte riskfri sådan) på denna felaktighet. Man kan helt enkelt strunta i att bry sig om att läsa på om hästarna och istället bara jämföra vinnaroddsen mot DD-oddsen.
Ett exempel på hur fel det kan vara är igår när kombinationen Paris Lavec och I wont dance gav hela 158 ggr pengarna. Men vinnaroddsen var på 14,39 respektive 2,43. Vilket ger= 14,39 x 2,43 = 34,96. Så DD-oddset borde varit runt 35 (inte riktigt sant men grovt förenklat).
Det innebär att i det exemplet så var det ett överodds på hela 451 %!!!
Med sådana överodds behöver man inte kunna ett smack om hästar. Det är bara att spela.
Hur mycket ska man spela på de olika kombinationerna då? Ja, det är lite mer komplext. Då behöver man räkna lite på spelkapitalet som man förfogar över, bedömd chans att den kombon går in och det övervärde som oddset ger. MEN, som tur är så finns det gratis kalkylatorer för det på nätet. :) De kallas för kelly calculators och det är bara söka på google.
Det som man bör tänka på är man ska spela för en väldigt liten del av sitt spelkapital per spel eftersom det är en liten sannolikhet för att en viss kombo ska gå in. Men om man spelar 10-15 kombinationer med överodds så lär det trilla in en och annan högoddsarvinst då och då och i längden är det ett garanterat + EV spel. Man kan ju sätta gränsen för att man bara spelar när det exempelvis är 200 % överodds. Då dröjer det ännu längre mellan vinsterna (eftersom det är färre sådana kombinationer), men i gengäld så är det bättre EV.
Anledningen till att man ska ha en god marginal för att spela på överodds (exempelvis 100 %) är att vinnaroddset på DD-2 hinner ändras efter det att man har spelat sina DD-kombinationer. De stora hajarna går ju in sent och det kan bli ganska stora förändringar i vinnaroddset på vissa hästar. Därför bör man ha en ganska stor marginal; men med 100 % som gräns så är det ett garanterat ett kanonspel.
Jag hade en workshop för ett stort företag för inte så länge sedan. Jag började med att fråga deltagarna hur man egentligen avgör om ett beslut man tagit var korrekt eller inte. Jag möttes av tystnad. Inte för att de satt och klurade på min fråga, utan för att de uppfattade frågan som löjlig, eller rent av retorisk. Jag fortsatte vänta på ett svar och till slut så harklade en av deltagarna och sa: "resultatet förstås...Om det blir ett bra resultat var det ett bra beslut".
Jag var förstås inte ett dugg förvånad av svaret. Det är intuitivt, pragmatiskt och resultatinriktat att anse att det är resultatet, utfallet, som avgör hur bra beslut vi tagit. För mig som har ett probabilistisk inställning till beslut är däremot utfallet helt irrelevant för att bedöma kvaliteten på ett beslut. Jag menar, det är ju klart att jag inte hade spelat vinnare på X om jag med säkerhet hade VETAT att Y skulle vinna. Ur vårt perspektiv är framtiden inte en framtid, utan en mångfald av framtider, med ett i vissa fall ändligt, och i vissa fall oändligt antal utfall. Som travspelare är man ingen siare som hittar stenklara vinnare. Man är en riskbedömare som bedömer sannolikheten för de olika utfall som finns i ett travlopp. När man har den bedömda sannolikheten så ska den vägas mot det odds som ges i gengäld. Det avgör om vi bör satsa och hur stor del av vårt spelkapital vi bör satsa. Hur mycket kan vi riskera?
När man bedömer odds kontra sannolikhet och jämför med storleken på satsningen så bedömer man det som kallas för Expected Value, eller EV. Det är det viktade värdet som kan tilldelas de olika utfallen med hänsyn till avkastningen.
Ett exempel:
Om jag spelar tärning med min son och jag säger till honom att han vinner 10 kronor om han får en 6:a, men för att få spela måste han ge mig en krona. Då har han ca 16,7 % sannolikhet att vinna 10 kronor samtidigt som det kostar honom 1 krona att vara med i spelet. Bör han göra det? Ja. absolut. Hans väntevärde är 16,7 % x 10 kronor minus 1 krona. Alltså har han ett EV på + 67 öre. Så i längden kommer han att tjäna 67 öre i snitt för varje gång han kastar tärningen.
När jag spelade poker var det EV jag tänkte på i varenda hand jag spelade. Visst blev jag förbannad när jag åkte ur en turnering (jag sa ju att jag inte var en travsam uraj), men jag var iskall under hela turneringen och brydde mig inte om jag förlorade en hand, trots att det berodde på att motståndaren hade riktig bonnröta. Jag kunde snarare bli road av det och nöjd över att jag själv fattat rätt beslut (trots att jag förlorade handen).
Det fina med att använda sig av EV är att det tar bort fokus från utfallet. Blir man fixerad vid att alltid försöka ta beslut som har det högsta möjliga EV så börjar man försöka hitta metoder för att finslipa sitt spel och sin bedömningskompetens. Ju bättre man blir på att bedöma vinstchanser och ju bättre man blir på att jämföra detta med oddsen ju större chans att man tar ett beslut med positiv EV. Och eftersom man vet att det kan vara rätt att satsa på en häst som har 5 % vinstchans så blir man inte lika besviken när den inte vinner. Man vet att i längden så gjorde man rätt.
Därför borde varje travsamurajs husgud vara EV - Expected Value.
Läs mer om EV på wikipedia: Expected Value , eller läs mer om spelteori generellt där en av de viktigaste tänkarna var John von Neumann som bland annat tyckte att livet närmast kunde beskrivas som poker.
I Hong Kong finns det aktörer som med hjälp av datorsystem beräknar sannolikheter för de olika hästarna i loppet. Sedan jämför de den sannolikheten med oddset som spelarkollektivet har satt genom sina satsningar. Dessa system får typiskt sett en ”edge” på några få procentenheter. På denna lilla edge kan de tjäna tiotals miljoner dollar per år. Det kan de göra eftersom omsättningen i Hong Kong är så otroligt hög, vilket gör att de kan satsa stora summor i många lopp. Normalt sett ligger dessa aktörer under radarn. De vill inte sprida med sig av sin kunskap. Men en av dem påstod i en intervju för ett antal år sedan att han tjänat över 150 miljoner dollar på sitt system (Källa: Fortunes Formula, William Poundstone). Här kan man snacka travsamuraj. Ett datorsystem sitter ju inte och förbannar sig själv för att han ändrade spikval i sista sekund.
Fördjupa dig gärna i denna artikel med några år på nacken från tidningen Wired om sådana team i Hong Kong.
Mitt namn är Sebastian och min första bekännelse är att jag inte är någon travsamuraj. Jag kommer nog aldrig bli det heller. Tyvärr. Det ligger nog lite för långt från min natur. Sanningen är att jag aldrig ens använt uttrycket travsamuraj tidigare.
Varför då börja yra om samurajer på en travsajt? Jag ska förklara. För att bli en riktigt duktig spelare krävs mer än att kunna mycket om trav, att vara duktig på att analysera lopp, att få bra stalltips eller att kunna sin spelteori. För att bli en toppspelare krävs ett särskilt förhållningssätt till de beslut man tar och utfallet av besluten. Det optimala förhållningssättet är att endast fokusera på att ta rätt beslut utan någon som helst hänsyn till utfallet. Man ska helt enkelt strunta i hur det sedan går. Blir det ingen vinst så rycker man på axlarna. Blir det vinst så rycker man precis lika likgiltigt på axlarna.
Detta mindset är närmast identiskt med det som de bästa samurajerna hade. De kunde strida perfekt för de var inte rädda för att dö. För dem var det likgiltigt om de vann striden eller om de dog. Det viktiga var perfektion i deras stridskonst. I det ögonblicket de började oroa sig för hur det skulle gå, var de förlorade. Den rädslan som de då kände påverkade deras beslut. Rädslan suboptimerade deras rörelser undermedvetet. Och mot en likvärdig motståndare var det lika med att dö.
Jag kommer senare att skriva mer om detta förhållningssätt som är detsamma som är framgångsrikt inom poker. Det har till och med skrivits böcker om det inom poker (exv The Poker Mindset). Men jag kan konstatera att jag själv inte lyckas med mina intentioner, och så länge jag inte gör det kan jag inte bli en toppspelare. Hoppas du lyckas bättre än jag.
Om Sebastian
Tecknet för samuraj
Sebastian är bosatt i Stockholm och jobbar till vardags med organisationsutveckling. Han har ett stort intresse för spelteori och dess tillämpningar i såväl affärer som trav. Han har en bakgrund från finansbranschen och har även haft ett eget bolag inom spelbranschen. Innan han fick familj spelade han väldigt mycket poker och var framgångsrik inom främst turneringsspel.