Jag har sedan en tid tillbaka vid sidan av V75 fokuserat på tvillingspel. Anledningen till att jag gjorde det var för att jag hade en tes om att det i högre utsträckning finns överodds här än i andra spel. Logiken bakom denna tes är tämligen okomplicerad:

1. Spelarkollektivet är duktiga på att hitta vinnare, men sämre på att hitta hästar som har kapacitet att komma tvåa, men som sällan vinner.

2. Tvillingspelarna överspelar de bästa hästarna.

När man spelar tvilling finns det några enkla metoder för att hitta bra kombinationer som ger överodds:

- Spela alltid med en utgångshäst och max en handfull kombinationer (personligen gillar jag att köra raka tvillingar eller max två kombinationer).

- Utgångshästen bör antingen vara den förmodade spetshästen eller den bästa hästen.

- Leta efter hästar som har bra kapacitet men som är "ickevinnare". Dessa har ofta många andra och tredjepriser. De har ofta bra KM-tider, och har fått bra placeringar mot tuffa gäng, men de har inte vinnarskalle och därmed vinner de mycket sällan. Dessa är perfekta att ha med på en tvillingkupong eftersom oddsen på dem ofta är mycket höga. Ofta har dessa hästar en låg vinstprocent men hög platsprocent.

- Leta efter veka, men startsnabba hästar med bra lägen. Dessa får ofta fina ryggresor.

- Markera din utgångshäst och jämför sedan med oddsen på alla kombinationer. När man jämför kombinationerna så är det lättare att avgöra hur rimligt oddsen är satta. Om en kombo ger 10 ggr och en annan kombo ger 70 ggr, så bör man fråga sig: är det verkligen rimligt att den ena hästen har 7 ggr så stor chans att komma på första eller andraplats?

Jag har inte kört så länge ännu, men redan har jag satt flera högoddsare och visar kraftigt plus på mitt spel.

Jag satte exempelvis en rak 50-oddsare för ett par veckor sedan och en 200-oddsare med endast två kombinationer för några dagar sedan. Därtill har jag satt ett flertal 10-15-oddsare.

På en månad har jag vunnit ca 25.000 med en insats på ca 5.000. Insatsen per spel har varit mellan 50-200 kr. Det har alltså handlat om ett 50-tal spel som jag lagt under perioden och det är alldeles för kort tid/för få spel, för att dra några långtgående slutsatser. Men en bra start är alltid kul. Om några månader kan jag gå tillbaka och utvärdera mitt spel.

Johan har flera gånger sagt att man inte ska spela i varje lopp, utan att man väljer ut de spelen som man tycker ger bra värde. Jag har funderat en del på det där och jag håller fullkomligt med honom.

Jag har faktiskt också upptäckt att jag är mycket mer framgångsrik om jag fokuserar på en viss typ av spel. De gånger jag försöker hitta bra vinnarspel, platsspel, slänga in ett strecksystem, köra DD och hitta några smaskiga tvillingar, så går det ofrånkomligt åt skogen.

När jag däremot disciplinerat bestämmer mig för att bara spela en spelform och hitta de tre bästa spelen en kväll inom denna spelform, då går det mycket, mycket bättre.

Det är ju inte heller så konstigt. När man koncentrerar sig på en spelform så lär man sig bättre att hitta överodds. Och när man bestämmer sig för att spela ett fåtal spel så lägger man ner mer tid på att hitta dem, än om man sprider spelen som en hagelsvärm.

Framgångsrikt spelande inom skicklighetsspel, oavsett om det är poker eller trav, vilar på tre pelare:

·         Att vara duktig på att värdera sannolikheter

·         Att kunna sin spelteori

·         Att bemästra den mentala biten

Att vara duktig på att värdera sannolikheter inom trav handlar om att kunna sin statistik (och veta när den är relevant), att kunna värdera olika informationskällor, att vara duktig på scenarioanalys/loppanalys och att baserat på allt ovanstående bedöma vinstchansen för ekipagen.

Att bli duktig på att värdera sannolikheter tar lång tid och det sorgliga är att vi troligtvis aldrig kommer att bli bättre på att hitta vinnare än vad spelarkollektivet är. Men det innebär inte att vi inte att man ska strunta i att försöka bedöma sannolikheter; för även om kollektivet är duktiga på att hitta vinnarna så är det sämre på att strecka i enlighet med vinstchanserna.

Favoriterna är oftast övervärderade som en följd av hur man räknar kostnaden på streckspel (det gör att det är fördelaktigt att spika och då spikar man favoriter). Och faktum är (vilket förstås inte är någon nyhet) att den stora vinsten med reducerade system är att man kan strecka hästarna i enlighet med deras vinstchanser istället för att satsa lika mkt på alla hästar vilket också innebär att man ju faktiskt inte behöver spika överhuvudtaget eftersom jokersystemet inte belönar system med spikar på samma sätt som ett matematiskt system.

Att kunna sin spelteori handlar om att komponera sina system på ett sätt som optimerar förutsättningarna att åstadkomma det du vill åstadkomma som spelare. Det är typiskt sett maximalt värde, men eftersom vi inte har obegränsade resurser och inte lever i 1000 år så ska det balanseras med din spelkassa och hur lång tid du är villig att vänta på att vinna. Detta är ett område som har extremt stor betydelse och som underskattas av 99,9 % av spelarna. Det är kontraintuitivt och tar tid att få in i ryggmärgen (att spela korrekt poker är ett bra sätt att lära sig det).

Till sist handlar trav om att kunna bemästra den mentala biten. Jag har nämnt en viktig del av detta i tidigare inlägg som handlar om att vara som en samuraj och inte låta känslorna styra. Men det handlar om mer än så. Även om det knappast finns forskning som har tittat på travspelare så finns det forskning inom den ekonomiska psykologin som visar på hur vår hjärna lätt leder in oss på villospår.

Den mest kända företeelsen är väl antagligen att ha ”favorithästar”. Man tittar på ett lopp och blir grymt imponerad av en hästs prestation. Eller kanske fick man en vinst på grund av den. Sedan överskattar man dessa favorithästar kontinuerligt. Motpolen är att ha hathästar. Man avskyr en häst som gjorde att man förlorade en gång, eller som aldrig vinner när man har med den men som vinner när man inte har med den, eller som alltid galopperar när man spikat den. Detta är ett fenomen som de flesta av oss drabbas av även om vi gör vårt bästa att värja oss.

Även om vi påstår att vi inte påverkas så tappar vi ett litet uns av objektivitet när vi gör analysen och så vips så överskattar vi favorithästens startsnabbhet och rankar den ett par snäpp högre upp. Men eftersom detta fenomen är känt av oss alla så har vi den under uppsyn. De flesta av oss låter inte vår vurm för en häst ta alltför stora proportioner och även om vi tillåter oss att tippa över vågskålen till hästens favör när det står och väger så bygger vi inte upp hela system endast baserat på att vi gillar en häst. Vi aktar oss för att trilla i den fällan. Med denna vetskap är vi inte heller lika sårbara för dess effekter. Vad vi däremot är sårbara för är alla de mentala fällor som vi inte känner till.

Jag tänkte redogöra för de psykologiska fällor som jag har upptäckt med är medveten om att det säkerligen finns fler. Skriv gärna i kommentarrutan de fenomen som ni upptäckt så att vi andra kan se upp för dem.

• Kristallkulan
• Sanndrömmen
• Path-dependence
• Flockbeteende
• Lyssna på alla
• Vad hände förra lördagen
• Skygglappar
• Den fulla statistikern
• Ruttna ägg

Kristallkulan och sanndrömmen påminner om varandra, men det är olika ursprung till idén.Kristallkulan handlar om att vi förutspår att något ska hända och därefter bygger hela lappanalysen och sammanställningen av systemkonstruktionen på det. Det vanligaste sättet detta tar sitt ursprung på är att man i loppanalysen är helt övertygad om att en häst ska ta spets. Den övertygelsen är så stark att den kan liknas vid att ha sett det i en kristallkula. Detta gör att vi struntar i att analysera andra scenarier än just den vi är övertygad om, och därmed kommer vi att missbedöma vinstchanserna för hästarna i det loppet.

Sanndrömmen är egentligen samma sak, men där är ursprunget att vi drömt det eller sett ”ett tecken”. Det är nog vanligare än vad man kan tro. Jag har hört det många gånger och även själv drabbats av fenomenet. Drömmer vi att en häst ska vinna så tror vi att den kommer att göra så (även om vi inte erkänner det högt). När vi väl är övertygade om att den ska vinna så anpassar vi loppanalysen så att det scenario som passar ”vår häst” bäst blir det mest sannolika.

”Path dependence explains how the set of decisions one faces for any given circumstance is limited by the decisions one has made in the past, even though past circumstances may no longer be relevant.”

Detta fenomen kan ta sig uttryck på många sätt. Men ett väldigt vanligt är att vi tidigt i veckan tittar på startlistorna och bestämmer oss för att “det kommer bli lite betalt” eller “omgången ser knepig ut, det blir nog bra pengar”. När vi sedan bestämt oss för detta och visualiserat det för oss själva så är det svårt att värja sig mot effekterna när vi börjar analysera loppen. Om du har bestämt dig för att det blir en favoritbetonad omgång, hur lätt är det då att hitta svagheter hos favoriterna? Eller motsvarande, om du börjat fantisera om hur du ska bli ekonomiskt oberoende just denna helg som ensam vinnare, då är det lätt att hitta både den ena och den andra skrällen som kan utmana storfavoriten.

Flockbeteende handlar dels om hur vi påverkas av streckprocenten som ju är ett uttryck av vad andra spelare tycker och tänker om en häst, och dels handlar det om vad travjournalisterna skriver. En häst som vi tyckte kunde bli slagen när vi först tittade på listan blir senare oslagbar när den är streckad på 85 % och hyllad av varje kusk och journalist som råkar bli tillfrågad. Och hur många gånger har vi inte struntat i att granska en häst som varit streckad på 1 % och som inte en enda expert nämnt?

Lyssna på alla är ett fenomen som den osäkre drabbas av oftare än andra. Man lyssnar på ett tiotal experter och läser alla travtidningar och man ändrar sin ranking efter varje ny källa som man lyssnat på. Det toppas på lördagen när man läser värmingsrapporterna och man tar med en chanslös häst för att den värmde lysande.

Vad hände förra lördagen. Ja, vad hände då. Då vann ett sto från dubbla tillägg. Alltså händer det även denna vecka? Eller tvärtom. Det handlar om fenomenet att ha en statistik som baseras på 1-4 omgångar bakåt. Eller hur långt nu minnet sträcker sig.

Skygglappar är fenomenet att sluta analysera när man väl bestämt sig. Antingen för att man inte orkar analysera mer, eller för att man är rädd för hur man ska tackla osäkerheten som då kanske kan uppstå. Eller för att man inte orkar med att hantera det om man skulle ändra sig och det första alternativet hade varit rätt. De som gör detta bestämmer ofta sina spikar tidigt och sedan följer dom devisen att man aldrig ska ändra sig. Och det enda sättet att klara denna regel är att sätta på sig skygglapparna och inte analysera mer.

Den fulla statistikern är han/hon som bygger sina tips på helt ovidkommande statistik. Jag kommer inte på något exempel på rak arm. Men jag har hört så vansinniga ”bevis” i form av idiotisk statistik som inte har någon som helst betydelse att man undrar om de har druckit sprit. Ja, ni vet typ: ”alltså hästen kan inte vinna för kusken har aldrig vunnit med andrahandare två helger i rad tidigare…”

Ett närsläktat fenomen som dock kan låta vettigt är att titta på segerprocenten på kusken. Detta blir helt klart missvisande eftersom det ju faktiskt är hästen som avgör till 90 %. En mer sofistikerad form av missvisande statistik är att titta på segerprocenten som kusken har på favorithästar. Dock är detta också fel, eftersom ekipaget många gånger blir just favoriter pga kusken.

Ruttna ägg är helt enkelt flera nollor i raden som gör att man slutar att granska hästen. Nollor = formlös tänker man.

Ja. Det finns säkert många fler fenomen som det gäller att se upp med. Flera är säkert besläktade med varandra, men det gäller att lyfta upp dem så att vi själva kan identifiera dem och bli duktigare travspelare.

”Krångla inte till det genom att försöka fälla favoriten. Den är bara bäst och det är bara att spika. Det kan bli hög utdelning även om en eller två storfavoriter vinner. ”

Låter det bekant? I förra omgången var det precis det som Raffe upprepade gång på gång. Han tänkte på storfavoriten Truly Devoted. Ja, och den var ju fullständigt suverän och vann trots tuff körning. Hade han därmed rätt, den gode Raffe? Krånglar man till det i onödan ibland när man envisas med att gardera storfavoriterna?

Någon kanske tycker att självklart hade han rätt i just detta fall, eftersom favoriten vann, men många andra gånger kan det vara rätt att gardera. Personligen är det helt främmande för mig att recensera ett spelbeslut efter det att loppet är avgjort. Tjusningen med trav (och andra skicklighetsspel såsom exv poker) är att det är en kombination av skicklighet och tur. Slumpen har alltid en stor betydelse, men även det faktum att man aldrig har tillgång till all information har en väsentlig betydelse för besluten man som spelare tar.

Eftersom vi tyvärr inte har förmågan att se vilket utfall, vilket scenario som blir verklighet så kan man inte begära mer av oss än att vi i långa loppet är duktiga på att bedöma vinstchanser. Så ska vi undersöka om någon är duktig eller inte behöver vi titta på flera hundra lopp för att kunna avgöra det. När det sedan gäller beslutet att gardera så kommer ju så mycket mer in i bilden än bara skicklighet att bedöma vinstchanser. Även om jag bedömer att en häst har 75 % vinstchans så kan det vara rätt att gardera. Här kommer bedömt väntevärde in i bilden.

Och hur står det till med den gamla ”sanningen” om att det kan bli hög utdelning även om en eller två storfavoriter. Jag bestämde mig för att få svart på vitt när det gäller den saken. Jag har tittat på samtliga omgångar under perioden 2000-2010 (tack Lars-Gunnar!). Totalt blev det 577 omgångar med statistiken (någon kan ha fallit bort).

För enkelhetens skull så har jag antagit att favoriterna i de minst streckade loppen är de favoriter som oftast nyttjas som kollektivets ”spikfavoriter”. Även så alltid inte är fallet så är det så i de flesta fallen.

Av samtliga 577 omgångar så har de två minst streckade loppen vunnits av favoriterna i 155 omgångar (26,8 %). Snittutdelningen dessa omgångar har varit 68 682 kr (jackpotomgångar har justerats). Endast två omgångar har renderat en utdelning över 500.000 och ingen har gett en utdelning på över 1 msek.

I 264 (45,9 %) omgångar så har favoriten vunnit i någon av två minst streckade loppen. Snittudelningen i dessa omgångar har tagit ett rejält skutt uppåt. Nu ligger den plötsligt på hela 968.000! Vilken skillnad det gjorde att inte bägge ”spikfavoriter” vunnit. Av dessa 265 omgångar så har det blivit miljonutdelning hela 44 gånger, och 66 gånger har det blivit utdelningar över 500.000. Ganska bra.

Hur svårt har det då varit att hitta den vinnande raden? För att bedöma det kan man räkna på ett så kallat 7-rättsindex (tack igen Lars-Gunnar!). 7-rättsindexet är utdelningen på 7 rätt genom det minsta radantal som man behöver ha för att få 7rätt (om man använder sig av streckranken). Det är helt enkelt en metod för att ta reda på hur svår omgången var i förhållande till utdelningen. Ju högre index, desto bättre.  För dessa omgångar över 500.000 så ligger snittet på  7-rättsindexet på 892.

I 121 (21 %) omgångar så har inte någon av streckfavoriterna vunnit (de två minst streckade loppen), men däremot har minst en favorit vunnit  i någon av övriga avdelningar. I dessa omgångar har snittutdelningen landat på hela 2.6 msek !! I 45 % av omgångarna så har utdelningen landat över 500.000. 7 rättsindexet för omgångarna som gett mer än 500.000? Vad hamnar det på? Det hamnar på 1739, alltså mer än dubbelt så högt. 

Och det är inte bara för att snittutdelningen är högre. Genomsnittligt radantal som behövdes för att få 7 rätt med en vinst på mer än 500.000 i utdelning var 4979 i de omgångar där en annan favorit än de två streckfavoriterna vann.  Detta ska jämföras med 6734 i de omgångar då en (men inte två) av streckfavoriterna vann. Enkelt uttryckt kan man säga att det är 35 % svårare att få 7 rätt i de omgångar då en av streckfavoriterna vann, och samtidigt gav mer än 500.000 kr i utdelning.

Vad kan man dra för slutsatser av detta? Ni drar ju förstås era egna, eftersom det avgörande är vilka utdelningar man siktar på. Men jag, som är ute efter miljonvinster är klar över mina slutsatser:

1. Jag spikar aldrig, aldrig, aldrig någonsin två storfavoriter en omgång.
2. Äh… Jag spikar aldrig ens en av storfavoriterna.
3. Jag krånglar gärna till det.

Nu ska jag avslöja något som jag faktiskt övervägde ett tag att inte avslöja. Övervägde att behålla detta för mig själv. Så bra är detta tips. Följer ni mitt råd kan ni faktiskt tjäna stora pengar på det. Utan att ha någon som helst kunnande om trav eller hästar.

Anledningen till att jag överhuvudtaget skriver om det nu, är för att jag inte har tiden eller spelkapitalet som krävs för att fullfölja detta.

Mitt råd är detta:

Spela dagens dubbel. Men endast de kombinationer som ger kraftiga överodds.

"Jaha...Vad var det för skitråd? Lättare sagt än gjort!"...Kanske ni tänker. OK, låt mig förtydliga:

Titta på oddsen på alla kombinationer på DD och jämför med vinnarodds x vinnarodds för den kombinationen.

Är DD-oddset mer än 100% högre än vinnarodds x vinnarodds ska ni spela på den kombon.

Teorin bakom detta är följande:

Anledningen till att det är så svårt att tjäna pengar på vinnarspel på trav är att oddsen oftast reflekterar vinstchanserna (läs gärna om Wizdom of Crowds på wikipedia). När man väl hittar ett felaktigt odds så måste det dessutom vara såpass fel att det även kompenserar för spelavdraget på det spelet. Så för att göra vinnande spel så måste man nästan sitta på insider info. Jämför lite med aktiemarknaden.

MEN. När det kommer till DD-spelet så följer inte alltid DD-oddsen vinnaroddsen. Därmed är dd-oddset felaktigt "värderad av marknaden" och man kan göra "arbitrage" (dock inte riskfri sådan) på denna felaktighet. Man kan helt enkelt strunta i att bry sig om att läsa på om hästarna och istället bara jämföra vinnaroddsen mot DD-oddsen.

Ett exempel på hur fel det kan vara är igår när kombinationen Paris Lavec och I wont dance gav hela 158 ggr pengarna.  Men vinnaroddsen var på 14,39 respektive 2,43. Vilket ger= 14,39 x 2,43 = 34,96. Så DD-oddset borde varit runt 35 (inte riktigt sant men grovt förenklat).

Det innebär att i det exemplet så var det ett överodds på hela 451 %!!!

Med sådana överodds behöver man inte kunna ett smack om hästar. Det är bara att spela.

Hur mycket ska man spela på de olika kombinationerna då? Ja, det är lite mer komplext. Då behöver man räkna lite på spelkapitalet som man förfogar över, bedömd chans att den kombon går in och det övervärde som oddset ger. MEN, som tur är så finns det gratis kalkylatorer för det på nätet. :) De kallas för kelly calculators och det är bara söka på google.

Det som man bör tänka på är man ska spela för en väldigt liten del av sitt spelkapital per spel eftersom det är en liten sannolikhet för att en viss kombo ska gå in. Men om man spelar 10-15 kombinationer med överodds så lär det trilla in en och annan högoddsarvinst då och då och i längden är det ett garanterat + EV spel. Man kan ju sätta gränsen för att man bara spelar när det exempelvis är 200 % överodds. Då dröjer det ännu längre mellan vinsterna (eftersom det är färre sådana kombinationer), men i gengäld så är det bättre EV.

Anledningen till att man ska ha en god marginal för att spela på överodds (exempelvis 100 %) är att vinnaroddset på DD-2 hinner ändras efter det att man har spelat sina DD-kombinationer. De stora hajarna går ju in sent och det kan bli ganska stora förändringar i vinnaroddset på vissa hästar. Därför bör man ha en ganska stor marginal; men med 100 %  som gräns så är det ett garanterat ett kanonspel.

Jag hade en workshop för ett stort företag för inte så länge sedan. Jag började med att fråga deltagarna hur man egentligen avgör om ett beslut man tagit var korrekt eller inte. Jag möttes av tystnad. Inte för att de satt och klurade på min fråga, utan för att de uppfattade frågan som löjlig, eller rent av retorisk. Jag fortsatte vänta på ett svar och till slut så harklade en av deltagarna och sa: "resultatet förstås...Om det blir ett bra resultat var det ett bra beslut". 

Jag var förstås inte ett dugg förvånad av svaret. Det är intuitivt, pragmatiskt och resultatinriktat att anse att det är resultatet, utfallet,  som avgör hur bra beslut vi tagit. För mig som har ett probabilistisk inställning till beslut är däremot utfallet helt irrelevant för att bedöma kvaliteten på ett beslut. Jag menar, det är ju klart att jag inte hade spelat vinnare på X om jag med säkerhet hade VETAT att Y skulle vinna. Ur vårt perspektiv är framtiden inte en framtid, utan en mångfald av framtider, med ett i vissa fall ändligt, och i vissa fall oändligt antal utfall. Som travspelare är man ingen siare som hittar stenklara vinnare. Man är en riskbedömare som bedömer sannolikheten för de olika utfall som finns i ett travlopp. När man har den bedömda sannolikheten så ska den vägas mot det odds som ges i gengäld. Det avgör om vi bör satsa och hur stor del av vårt spelkapital vi bör satsa. Hur mycket kan vi riskera? 

När man bedömer odds kontra sannolikhet och jämför med storleken på satsningen så bedömer man det som kallas för Expected Value, eller EV. Det är det viktade värdet som kan tilldelas de olika utfallen med hänsyn till avkastningen. 

Ett exempel: 

Om jag spelar tärning med min son och jag säger till honom att han vinner 10 kronor om han får en 6:a, men för att få spela måste han ge mig en krona. Då har han ca 16,7 % sannolikhet att vinna 10 kronor samtidigt som det kostar honom 1 krona att vara med i spelet. Bör han göra det? Ja. absolut. Hans väntevärde är 16,7 % x 10 kronor minus 1 krona. Alltså har han ett EV på + 67 öre. Så i längden kommer han att tjäna 67 öre i snitt för varje gång han kastar tärningen. 

När jag spelade poker var det EV jag tänkte på i varenda hand jag spelade. Visst blev jag förbannad när jag åkte ur en turnering (jag sa ju att jag inte var en travsam uraj), men jag var iskall under hela turneringen och brydde mig inte om jag förlorade en hand, trots att det berodde på att motståndaren hade riktig bonnröta. Jag kunde snarare bli road av det och nöjd över att jag själv fattat rätt beslut (trots att jag förlorade handen). 

Det fina med att använda sig av EV är att det tar bort fokus från utfallet. Blir man fixerad vid att alltid försöka ta beslut som har det högsta möjliga EV så börjar man försöka hitta metoder för att finslipa sitt spel och sin bedömningskompetens. Ju bättre man blir på att bedöma vinstchanser och ju bättre man blir på att jämföra detta med oddsen ju större chans att man tar ett beslut med positiv EV. Och eftersom man vet att det kan vara rätt att satsa på en häst som har 5 % vinstchans så blir man inte lika besviken när den inte vinner. Man vet att i längden så gjorde man rätt.

Därför borde varje travsamurajs husgud vara EV - Expected Value. 

Läs mer om EV på wikipedia: Expected Value , eller läs mer om spelteori generellt där en av de viktigaste tänkarna var John von Neumann som bland annat tyckte att livet närmast kunde beskrivas som poker. 

I Hong Kong finns det aktörer som med hjälp av datorsystem beräknar sannolikheter för de olika hästarna i loppet. Sedan jämför de den sannolikheten med oddset som spelarkollektivet har satt genom sina satsningar. Dessa system får typiskt sett en ”edge” på några få procentenheter. På  denna lilla edge kan de tjäna tiotals miljoner dollar per år. Det kan de göra eftersom omsättningen i Hong Kong är så otroligt hög, vilket gör att de kan satsa stora summor i många lopp. Normalt sett ligger dessa aktörer under radarn. De vill inte sprida med sig av sin kunskap. Men en av dem påstod i en intervju för ett antal år sedan att han tjänat över 150 miljoner dollar på sitt system (Källa: Fortunes Formula, William Poundstone). Här kan man snacka travsamuraj. Ett datorsystem sitter ju inte och förbannar sig själv för att han ändrade spikval i sista sekund.

Fördjupa dig gärna i denna artikel med några år på nacken från tidningen Wired om sådana team i Hong Kong.

Mitt namn är Sebastian och min första bekännelse är att jag inte är någon travsamuraj.  Jag kommer nog aldrig bli det heller. Tyvärr. Det ligger nog lite för långt från min natur. Sanningen är att jag aldrig ens använt uttrycket travsamuraj tidigare.

Varför då börja yra om samurajer på en travsajt? Jag ska förklara. För att bli en riktigt duktig spelare krävs mer än att kunna mycket om trav, att vara duktig på att analysera lopp, att få bra stalltips eller att kunna sin spelteori. För att bli en toppspelare krävs ett särskilt förhållningssätt till de beslut man tar och utfallet av besluten. Det optimala förhållningssättet är att endast fokusera på att ta rätt beslut utan någon som helst hänsyn till utfallet. Man ska helt enkelt strunta i hur det sedan går. Blir det ingen vinst så rycker man på axlarna. Blir det vinst så rycker man precis lika likgiltigt på axlarna.

Detta mindset är närmast identiskt med det som de bästa samurajerna hade. De kunde strida perfekt för de var inte rädda för att dö. För dem var det likgiltigt om de vann striden eller om de dog. Det viktiga var perfektion i deras stridskonst. I det ögonblicket de började oroa sig för hur det skulle gå, var de förlorade. Den rädslan som de då kände påverkade deras beslut. Rädslan suboptimerade deras rörelser undermedvetet. Och mot en likvärdig motståndare var det lika med att dö.

Jag kommer senare att skriva mer om detta förhållningssätt som är detsamma som är framgångsrikt inom poker. Det har till och med skrivits böcker om det inom poker (exv The Poker Mindset). Men jag kan konstatera att jag själv inte lyckas med mina intentioner, och så länge jag inte gör det kan jag inte bli en toppspelare. Hoppas du lyckas bättre än jag.