EV - Varje travsamurajs husgud
John von Neumann - Författare till Theory of Games and Economic Behaviour
Jag hade en workshop för ett stort företag för inte så länge sedan. Jag började med att fråga deltagarna hur man egentligen avgör om ett beslut man tagit var korrekt eller inte. Jag möttes av tystnad. Inte för att de satt och klurade på min fråga, utan för att de uppfattade frågan som löjlig, eller rent av retorisk. Jag fortsatte vänta på ett svar och till slut så harklade en av deltagarna och sa: "resultatet förstås...Om det blir ett bra resultat var det ett bra beslut".
Jag var förstås inte ett dugg förvånad av svaret. Det är intuitivt, pragmatiskt och resultatinriktat att anse att det är resultatet, utfallet, som avgör hur bra beslut vi tagit. För mig som har ett probabilistisk inställning till beslut är däremot utfallet helt irrelevant för att bedöma kvaliteten på ett beslut. Jag menar, det är ju klart att jag inte hade spelat vinnare på X om jag med säkerhet hade VETAT att Y skulle vinna. Ur vårt perspektiv är framtiden inte en framtid, utan en mångfald av framtider, med ett i vissa fall ändligt, och i vissa fall oändligt antal utfall. Som travspelare är man ingen siare som hittar stenklara vinnare. Man är en riskbedömare som bedömer sannolikheten för de olika utfall som finns i ett travlopp. När man har den bedömda sannolikheten så ska den vägas mot det odds som ges i gengäld. Det avgör om vi bör satsa och hur stor del av vårt spelkapital vi bör satsa. Hur mycket kan vi riskera?
När man bedömer odds kontra sannolikhet och jämför med storleken på satsningen så bedömer man det som kallas för Expected Value, eller EV. Det är det viktade värdet som kan tilldelas de olika utfallen med hänsyn till avkastningen.
Ett exempel:
Om jag spelar tärning med min son och jag säger till honom att han vinner 10 kronor om han får en 6:a, men för att få spela måste han ge mig en krona. Då har han ca 16,7 % sannolikhet att vinna 10 kronor samtidigt som det kostar honom 1 krona att vara med i spelet. Bör han göra det? Ja. absolut. Hans väntevärde är 16,7 % x 10 kronor minus 1 krona. Alltså har han ett EV på + 67 öre. Så i längden kommer han att tjäna 67 öre i snitt för varje gång han kastar tärningen.
När jag spelade poker var det EV jag tänkte på i varenda hand jag spelade. Visst blev jag förbannad när jag åkte ur en turnering (jag sa ju att jag inte var en travsam uraj), men jag var iskall under hela turneringen och brydde mig inte om jag förlorade en hand, trots att det berodde på att motståndaren hade riktig bonnröta. Jag kunde snarare bli road av det och nöjd över att jag själv fattat rätt beslut (trots att jag förlorade handen).
Det fina med att använda sig av EV är att det tar bort fokus från utfallet. Blir man fixerad vid att alltid försöka ta beslut som har det högsta möjliga EV så börjar man försöka hitta metoder för att finslipa sitt spel och sin bedömningskompetens. Ju bättre man blir på att bedöma vinstchanser och ju bättre man blir på att jämföra detta med oddsen ju större chans att man tar ett beslut med positiv EV. Och eftersom man vet att det kan vara rätt att satsa på en häst som har 5 % vinstchans så blir man inte lika besviken när den inte vinner. Man vet att i längden så gjorde man rätt.
Därför borde varje travsamurajs husgud vara EV - Expected Value.
Läs mer om EV på wikipedia: Expected Value , eller läs mer om spelteori generellt där en av de viktigaste tänkarna var John von Neumann som bland annat tyckte att livet närmast kunde beskrivas som poker.